Konversation med min ena PT-kund idag.
PT-kund: Li, har du något ägg eller så i närheten?
Jag: Ja. Vadå, är du hungrig?
PT-kund: Nej, men…
Jag: Vadå? Ska jag hämta ägg åt dig?
PT-kund: Nej, jag tänkte bara att…
Jag: (tystnad)
PT-kund: Du skulle kanske kunna äta ett ägg?
Jag: Jag?
PT-kund: Ja, du verkar lite hungrig.
Jag: Hahaha! Okej, fortsätt här då så kommer jag snart.
PT-kund: Mm. Bra.
I slutet av passet när vi sa hej då och kund nr 2 kom sa min kund nr 1:
PT-kund: Här. Varsågod. Nu är Li din.
PT-kund 2: Hej. Jaha ja, tack!
PT-kund: Hon är på hugget idag.
PT-kund 2: VA? Nej! På burpee-och-slakt-humör?
PT-kund: Ja! Men jag har sett till att hon har fått i sig lite mat så hon har lugnat ned sig lite.
Jag: Hahaha! Va?! Jag är väl alltid snäll?
PT-kund: (tystnad)
PT-kund 2: (tystnad)
Jag: Men hallå. Jag är hård mot er, för att ni ska nå era mål. Men snäll.
PT-kund: Ja, men ibland är du på hugget. Som idag. 2 minuter in på passet ville jag spy och dö samtidigt.
PT-kund 2: Hjälp..
PT-kund: Men nu har hon som sagt ätit och lugnat sig lite.
Jag: Hahaha! Nästa pass blir det straff-burpees för dig.
PT-kund: (tystnad)
Jag: Hahaha! Nä nu kör vi igång!
PT-kund 2: O-o-okej…
PT-kund: Lycka till..
Jag var hård men extra snäll mot min andra PT-kund som var livrädd.
Efter det passet åkte jag direkt till GI-boxen på Sveavägen för att bunkra upp med lite mat att ha på jobbet framöver. Haha!
Stackarna!
Tack Michael för fint bemötande i GI-boxen-butiken när jag kom förbi och var VRÅLHUNGRIG och verkligen behövde äta (tydligen).
