Sex och naket säljer. Det ger flest klick på nätet och med en liten smaskig rubrik och bild på förstasidan av en tidning så säljer tidningen slut direkt.
Så jag tänkte så här att jag visar upp min nya t-shirt ”3 av 100. Och jag. Ger blod.” utan byxor. Så kanske fler gör som jag, börjar ge blod. För det behövs verkligen.
Min kille lämnade blod för första gången gör 2 veckor sedan. För 1 timme sedan fick han ett sms från Karolinska som tackade för blodet han lämnade och skrev att blodet nu har kommit till användning hos en patient.
Själv ger jag blod trots att jag är så spruträdd att jag flippar ur varje gång jag kliver in hos Blodcentralen, och börjar gapskratta av nervositet.
Så lägger jag mig alltid på den där britsen med en tröja eller sjal över ansiktet för att inte se.
Jag vill bara få det gjort. Sen måste jag ligga kvar i ca 10 min för att jag håller på svimma av tanken på vad jag precis har gjort. Men jag gör det ändå!
Jag gör det för att min mamma höll på dö för ca 10 år sedan av en spark rakt i magen av en häst.
Hon bröt alla sina revben på höger sida, levern sprack (!!!), höger lunga punkterades och hon tappade väldigt mycket blod.
Hon fanns inte med oss och var utan medvetandet i flera dagar.
Vi alla bara stod och grät och hoppades på det bästa vid hennes sida i sjukhussängen hon låg i.
Vi pratade med henne, men vi kunde inte röra vid henne pga alla slangar och nålar som fanns runt hela hennes kropp.
Vi bara stod där och grät och kunde inte göra ett skit!
Jag ville bara skrika så högt jag kunde för att mamma skulle vakna, så att hon skulle komma tillbaka till livet, till oss!
Åh fy… 10 år senare börjar jag fortfarande gråta av det här!
Tänk om hon aldrig hade vaknat upp igen! Världens bästa och vackraste mamma…
Mamma! Du har berättat för oss efteråt att du hörde oss och kände vår närvaro när vi stod runt dig på sjukhuset. Du har berättat att du var på något ”skönt ställe”, att det var ”behagligt” där. Men att våra röster drog dig bort därifrån och tillbaka till… livet igen.
Hon överlevde bland annat för att det fanns tillräckligt mycket blod att ge henne efter hennes enorma blodförlust. Och skickliga läkare så klart.
Men jag minns att dom sa att dom hade fått tag i mer blod till henne.
Så jag skiter i hur jobbigt det är med en nål i armen 3 gånger om året. Jag skiter i hur mycket folk tittar på mig när jag flippar ur av nervöst gapskratt när jag ska lämna blod. Jag måste göra det här. För att jag kan!
Så… Tadaaa… Kolla min nya t-shirt! Jag är 1 av dom 3 bland 100 personer som ger blod. Och jag har inga byxor på mig…
Jag gör vad som helst för min familj, mina vänner och alla jag tycker om. Om det krävs att lämna blod ibland så gör jag det.
Jag vill aldrig att någon ska få uppleva den inre smärta och sorg min familj kände när hon låg där med slangar ned i halsen, både dropp- och blodpåsar runt henne och känslan av att det är det sista vi någonsin kommer få se av henne.
Jag vill aldrig mer gråta mig till sömns igen. Det var den tuffaste tiden i hela mitt liv.
