Annons


Hur mycket kiss vill ni ha?


Jag har precis varit på mitt livs första hälsoundersökning.
Jag var rädd hela tiden.
Min kvinnliga läkare var supergullig och proffsig och tog väl hand om mig, men jag var rädd att hon skulle hitta något i min kropp som inte ska vara där.
1 timme tog det och hon gick igenom hela min kropp.
Hon tyckte allt såg bra ut och skickade mig efter det 1 timmes långa besöket vidare till Hötorgsskraporna för provtagning.

Annons

”JA-HAA?!!” utbrast jag lite nervöst.
Allt jag såg framför mig var nålar stora som elefantsnablar som skulle tränga in i mina små sköra blodådror i armvecket. Fanfanfan! Det var jag helt omedveten om. Jag trodde det bara skulle lyssnas på lungor, hosta, kolla reflexer i knäm, klämmas och kännas idag. Ingen har sagt något om blod och nålar.

Annons

Dom enda som får sticka mig i armen och ta blod från mig är Blodcentralen Hötorget när jag lämnar blod eftersom jag trots alla nål-odds är blodgivare.

Jag fick helt enkelt hålla i bordet och blunda när hon stack mig i armen och tog alla prover.
Sen skulle jag lämna kissprov också. Inga konstigheter.
När jag precis skulle låsa toalettdörren fick jag någon tvångstanke att jag skulle lämna perfekt mängd urin, så jag öppnade dörren igen och ropade rakt ut: ”HUR MYCKET KISS VILL NI HA I MUGGEN?”
En sköterska skrattade och visade mellan tumme och pekfinger hur mycket.
Jag svarade: ”Jaha, halva muggen?”
En annan sköterska vände sig om och sa att det räckte med lite grann bara.

Det visste jag väl! Varför ropade jag över hela mottagningen?
Det var väl mina nerver som ropade skulle jag tro.

Nu är undersökningen gjord och provsvaren får jag på ett återbesök på fredag.

Nu sitter jag på SL-båten på väg hem och tittar ut över ett blött Strandvägen och dricker ett värmande Spicy Chai-te. Japp, SL-båtarna bjuder på både kaffe och te på vardagarna.

image

image

image

image

(0)





Laddar