Min idrottslärare i högstadiet, friitrottsstjärnan Linda Haglund (59 år), har avlidit.
Läkarna hittade både blodpropp i lungan och cancer i hennes kropp.
Jag minns henne som en rättvis lärare med en stor passion för löpning då jag aldrig har sprungit så mycket, snabbt och långt i hela mitt liv som på hennes idrottslektioner.
Linda har fortfarande dom svenska rekorden i 100 m och 200 m och är en av Sveriges första kvinnliga friidrottsstjärnor som sprang ifrån alla.
Tyvärr hängde dopinganklagelserna kvar över henne hela livet trots att hon blev friad från dom tillslut.
Jag minns en gång när jag och min vän, handbollsmålvakt och klasskompis Jessica som då inte var mer än 12 år (?) gamla smög runt utanför Lindas hem på parkeringen och ropade på henne.
Varje gång Linda kom ut för att se vilka som ropade på henne, slängde vi oss ned i snön med ansiktena före och hoppades på att hon inte skulle se oss. (Tiden före smartphones och sociala medier).
Jag lovar att hon såg oss varje gång hon gick ut med tanke på hur hon log och blinkade mot oss nästa idrottslektion.
Linda är en av dom få människor som är grunden i mitt tänkande och till min disciplin när det kommer till min träning och mitt idrottande.
Tack för tiden i skolan då du såg till att tjejerna kunde vara lika vassa på idrott som killarna.
Bilderna är från Expressen.se.
