Jag vet, klockan är lite mer än prick 14.00 men jag hade tydligen en del att skriva om nu. Haha!
Jag har kommit hem från jobb och träning i alla fall och sitter i soffan och väntar på att maten ska bli klar.
Jag vet, det blir en mycket sen lunch för mig idag. Men kolla hur glad jag är ändå. Jag blir alltid så här glad när jag ska få mat.
Ta en extra titt på mina glada läppar igen. Jag korrigerade faktiskt dom förra veckan.
Jag har inte gjort dom större, bara jämna.
Ändå sedan jag var liten har jag haft sneda läppar.
Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att ta skolfoton en och en, ni vet när fotografen säger: Sätt fötterna på markeringen nedanför dig, sträck på dig, ned med hakan, höger med pannan, vänster med hakan, vrid axlarna 870 grader och le… Ja, precis. Den där obekväma positionen glömmer man inte i första taget.
Då minns jag att jag spände mina läppar så att dom blev så små och hårda som möjligt för att den ”stora” delen av mina läppar skulle bli lika liten som den lilla.
För jag kunde inte göra den ”lilla” delen större.
Jag skämdes över mina läppar. Tyvärr.
Några har ibland påpekat det i mitt liv. Då har jag rodnat och tittat ned.
När min tandställning hade gjort sitt när jag gick i högstadiet började jag le på alla bilder istället för att pressa ihop läpparna.
Tur att jag är en glad person då som gillar att le. Annars hade jag nog spänt mina läppar hela livet.
Nu i äldre dar skäms jag inte längre för dom. Det är för Guds skull mina läppar.
Men jag tänkte att det skulle vara kul att se hur mina läppar skulle se ut om dom för en gångs skull skulle vara helt symmetriska och jämna utan att fylla dom en storlek större. Bara jämna till dom. Och jag är helt såld och megakär i resultatet.
Jag säger den en gång till: KOLLA MINA L-Ä-P-P-A-R!
Åh… Nu är min sena lunch klar. Äntligen!
Det blir Keldas Skärgårdssoppa som jag har värmt upp med tonfisk, coctailtomater och lite spenatblad i. Smarrigt!
