Här på hotellet i Dominikanska Republiken är folket som hajar när det kommer till att hugga solstolar på morgnarna.
Dom är helt jävla galna!
Det är 5 timmars skillnad här mot Sverige, så det har varit lätt för oss att anpassa dygnsrytmen till den dominikanska tiden.
Även fast att vi sov ut dom första dagarna efter den långa flygresan och sov till kl 13 svensk tid, så var klockan ändå bara 8 på morgonen här.
Så vi har vaknat tidigt och gått och la oss tidigt på kvällarna redan från början här.
Det jobbiga blir ju sen när vi kommer hem till Sverige igen, men det får vi ta tag i då.
Första veckan tyckte vi aldrig att vi fick någon bra plats med solstolarna vid poolen. Vi fick gå och hämta en solstol från ena sidan poolen och en annan solstol från den andra sidan, och sen ställa dom i en gång på väg ned till stranden som alla gick förbi.
Men så en kväll förra veckan fick vi nog.
Vi ville också ha sol rakt framifrån, nära poolen, med parasoll och med ett litet bord mellan oss, så vi bestämde vi att vi skulle ställa klockan på 7.30 och ta solstolar direkt när vi vaknade eftersom att det verkade vara det som alla andra gjorde.
Skitbra tänkte vi samtidigt som en våg av obehag sköljde över oss eftersom att vi då gynnar och göder det dåliga beteendet..
Vi skrattade ändå i mun på varandra och kallade oss själva för pensionärparet.
Kl 7.31 nästa morgon stod vi startklara och redo att attackera poolområdets absolut bästa platser.
Vi båda hade mörka New Era-kepsar långt neddraget över våra ansikten för att skäms-känslan hela tiden hängde över oss.
När vi nästan var framme vid poolen började jag fnissa och fick ur mig ”shit, nu gör vi det!”.
Och tror ni inte det hänger en blå handduk över varenda jävla solstol och ligger en solkräm eller står en halvuppdrucken vattenflaska på varenda jävla bord ändå?
Frukosten öppnade ju för bara en halvtimme sen och solen hade inte ens hunnit bränna upp över palmerna runt hotellet och ned i poolen. Vad FAN!
Ännu en dag gick där vi fick ligga och sola i den där jävla gången ned mot stranden utan parasoll och bord.
Stranden har vi legat på mer vindstilla dagar när vattnet varit mer klart och vågorna inte så starka.
På kvällen ställde jag klockan på 6.00 till nästa dag.
”Imorgon är det VI som väljer platser. Nu jävlar..” var det sista jag sa innan jag somnade med läpparna hårt spända mot varandra.
En vecka hade gått och nu var det dags för oss att få bra platser!
Klockan 06.01 stod vi startklara i hallen med kepsarna långt neddragna över våra ansikten fast att solen inte hade gått upp än och det var totalt kolsvart ute på balkongen..
Vi båda nämnde att det hela kändes sjukt pinsamt, att ta solstolar innan solen ens gått upp, men vi lämnade hotellrummet och gick ned till poolen ändå.
HÄLFTEN AV ALLA SOLSTOLAR VAR REDAN TAGNA!!
Jag både kokade av ilska och skrattade nervöst, vilket var den konstigaste känslan min kropp levererat på väldigt länge.
Ett pensionärpar dök upp i mörkret vid poolen som också var på solstolsjakt, och såg lika chockade ut som vi. Antingen för att att vi var under 60 eller för att vi såg jävligt skumma ut i neddragna kepsar.
Vi fick ändå tag i bra platser med både parasoll och bord.
Sen gick vi upp och somnade om till strax innan lunch bara för att vi kunde.
Hela den dagen kändes det som att precis alla som gick förbi oss tittade dömande på oss när vi låg där på våra majestätiska platser.
Och då var ju vi ändå inte först ned att välja platser..
Klockan ställdes på 06.00 den kvällen också och jag kände mig som en i matchen nu. Det här var en match mellan alla länder på hotellet och jag representerade Sverige.
Jag var åter igen redo för morgondagen.
Wow, tänkte jag när jag tittade på klockan på mobilen. Min kropp vaknade av sig själv 10 minuter innan klockan ringde.
Här har vi en tjej som var redo.
Så jag stängde av klockan eftersom att den inte behövde ringa och tog på mig kepsen.
Karl vaknade av mina ljud och frågade om klockan hade ringt.
Jag sa att klockan bara var 05.50 men att jag vaknade av mig själv.
Han hoppade i sin keps och följde med mig ned.
Hela vägen ned till poolområdet kände jag mig snurrig och extremt trött.
Var det värt det att hålla på så här på semestern?
Karl: ”Om vi håller oss vakna kan vi gymma om 1 timme när gymmet öppnar. Men jag känner mig väldigt trött idag.”
Jag: ”Jag med. Sjukt… Trött…” och släpade flipflopsen i klinkersplattorna när jag gick mot poolen.
När vi kom ut vid poolen var vi först!! WOW!
Klockan var 05.55 och alla andra krigar-pensionärer skulle dyka upp när som helst.
Haha! Ruset av endorfinerna fick mig att känna mig lyckligast i världen!
Jag: ”Jag måste föreviga det här.” och knäppte av en bild med mobilen.
Kolsvart och inte en enda stol var tagen. Vi var äntligen först!
Karl: ”Inte en enda plats är tagen?”
Jag: ”Det handlar om minuter! Alla andra har säkert ställt klockan på 6.00 och är här när som helst.” svarade jag flåsigt.
Jag bad Karl skynda med handdukarna på solstolarna så att vi kunde smyga tillbaka till hotellrummet utan att bli sedda.
På väg tillbaka till rummet mötte vi lite folk, både pensionärer (motståndare) som jag undvek ögonkontakt med, men även barnfamiljer.. Alla var verkligen med i det här solstolskriget.
Karl: ”Men älskling! Klockan är bara 1 på natten!”
Jag: ”Va?”
Karl: ”Klockan är bara 1. Du sa att klockan var strax innan 6.
Jag: ”Men.. haha. Va?”
Jag lyfte upp min Samsung som låg på sängbordet som visar både svensk och dominikiansk tid i displayen och såg att han hade rätt.
Jag: ”Oj. Den är visst 6 i Sverige och 1 här. Hahaha!”
Karl: ”Jag tyckte väl att jag var lite trött! Och människorna vi mötte där nere var inte på solstolsjakt, dom var på väg hem från både Bamseklubb och baren.”
Jag: ”Hahaha! Jag måste ha kollat på klockan i sömnen.”
Karl: (tystnad)
Jag: ”Nu har vi våra drömplatser vid poolen imorgon i alla fall! Och du kan ju bara ana hur chockade dom första pensionärerna kommer bli imorgon bitti när dom ska hugga solstolar och vi har varit före!”
Karl: ”Haha… Sov nu.”
Jag: ”God natt! Och bara så du vet är jag så jävla nöjd.”
Jävligt nöjda den dagen och firade med färska kokosnötter.
Det var det som krävdes för att göra oss belåtna, en dag på semestern med drömplatser vid poolen.
Nu sover vi ut på morgnarna och bryr oss inte så mycket vart vi hamnar vid poolen eller på stranden. Vi vann liksom matchen den morgonen.
Nu skulle jag kunna åka hem till Sverige med huvudet högt känna ”bra jobbat Limpan”.
