Jag känner mig ju fortfarande väldigt ung. Eller, det är jag. Men jag känner mig fortfarande som Li, 18 år, studentmössan på, blont yrväder med klackarna i taket och ingen aning om vad jag vill med livet.
Jag vet än idag inte vad jag vill med livet. Eller jo, mer nu än vad jag visste för 10 år sedan.
Så skillnaden är väl att jag inte tog studenten för 2 dagar sedan. Och att klackskorna och dom glittriga klänningarna är utbytta mot full Adidas-mundering.
Fööör att komma till saken, som jag alltid spårar bort från, haha, så tittade jag ut genom fönstret och slängde ett snabbt öga på termometern i fönstret och tänkte ett steg längre. Jag tänkte att jag struntar i handväska och tar ryggsäck istället där jag tänker packa ned både New Era-keps och Rains-regnjacka.
2 sekunder efter jag klivit på SL-båten i Finnboda Hamn, som ska ta mig till Nybrokajen på 20 min, börjar det regna.
När alla sprang in under tak i båten stod jag lugnt och fint kvar utomhus, öppnade min färgglada Adidas-ryggsäck (som för övrigt får min 10 åriga grannpojke att tro att tjejen i ryggsäck, som idag, är dotter till tjejen utan ryggsäck, dvs dagar då jag har handväska. Haha!) och klädde på mig min regnjacka, låste min cykel och gick lugnt och fint in i båten.
Just nu kände jag mig jävligt cool som tänkte steget före.
Okej, jag kanske inte är 18 år längre. Då hade jag gått hemifrån i alldeles för tunna kläder utan både regnjacka eller paraply.
