Ingenting slår känslan av att vara på landstället i Roslagen i Norrtälje.
Varje gång jag är på landet mår jag så himla bra av den friska luften, tystnaden, ljudet av fåglarna, vågorna som kluckar så mjukt nere vid båten som ligger och väntar så fint vid bryggan att få ta oss ut på en tur på det blåa vattnet.
Men så kommer jag tillbaka hem till stan igen och då får jag känslan av att ingenting slår vårt vackra Stockholm.
Uteserveringarna, cyklisterna som skriker på bilisterna för att dom kör som dårar för nära cykelbanan, och bilisterna som skriker på cyklisterna som cyklar mitt ute i vägen.
Alla vackra gröna parker som pryder vår fina stad med barn som leker, hundar som springer runt, familjer och vänner som grillar, ungdomar som skatear, studenter som ligger på en filt och studerar i sina tjocka läroböcker.
Ljudet av kärlek och lycka, skratt, bilar, fart och fläkt.
Djurgården, Gröna Lund, Strandvägen, SL-båtarna från Nybroplan till Grönan, Kvarnholmen, Lidingö och Frihamnen, mjukglass med strössel, utegym, sena festnätter till solen går upp igen, kjolar och uppknäppta skjortor.
Åka bil med nedvevade rutor med hög musik som pulserar sommardängor som ”vill du ligga med mig då om sanningen ska fram”, ”hej hej Monika, hej på dig Monika” och ”sommar och sol, vi har kort tight kjol och vi vill ha dig, Markoolio”.
Sommarkänslorna bubblar över och kepsen åker bakåtvänd och dina solglasögon putsas skinande rent.
Efter jobbet är du mer spontan än på hela året och orkar helt plötsligt med att sova hälften så lite än du brukar, och ditt veckoschema är alltid fullsmockat med planer med minst 7 polare samtidigt som bad vid Fredhällsklipporna uppföljt av en spontangrillning på någons terrass i stan eller på en bakgård i mysiga Vasastan.
Mina känslor går fram och tillbaka.
Jag älskar Stockholm av hela mitt hjärta. Men jag älskar samtidigt den friska luften som landet har att erbjuda, och att bara kunna vakna på morgonen och gå ut i underkläderna och ett par gummistövlar på fötterna och rasta Bruce med en kopp kaffe i handen och en bajspåse i den andra.
Som om att jag vill på landet.
Men att jag ändå inte kan släppa innerstan.
Jag vill bo på båda ställena.
Jag får helt enkelt bo kvar i mitt Stockholm och åka till landet på helgerna. Eller som nu, åka till landet en tisdag mitt i sommaren, mitt i livet. Det funkar också bra.
